Spanish 1746-1828 Francisco de Goya Locations was an Aragonese Spanish painter and printmaker. Goya was a court painter to the Spanish Crown and a chronicler of history. He has been regarded both as the last of the Old Masters and as the first of the moderns. The subversive and subjective element in his art, as well as his bold handling of paint, provided a model for the work of later generations of artists, notably Manet and Picasso. Goya married Bayeu's sister Josefa in July 25, 1773. His marriage to Josefa (he nicknamed her "Pepa"), and Francisco Bayeu's membership of the Royal Academy of Fine Art (from the year 1765) helped him to procure work with the Royal Tapestry Workshop. There, over the course of five years, he designed some 42 patterns, many of which were used to decorate (and insulate) the bare stone walls of El Escorial and the Palacio Real de El Pardo, the newly built residences of the Spanish monarchs. This brought his artistic talents to the attention of the Spanish monarchs who later would give him access to the royal court. He also painted a canvas for the altar of the Church of San Francisco El Grande, which led to his appointment as a member of the Royal Academy of Fine Art. In 1783, the Count of Floridablanca, a favorite of King Carlos III, commissioned him to paint his portrait. He also became friends with Crown Prince Don Luis, and lived in his house. His circle of patrons grew to include the Duke and Duchess of Osuna, whom he painted, the King and other notable people of the kingdom. After the death of Charles III in 1788 and revolution in France in 1789, during the reign of Charles IV, Goya reached his peak of popularity with royalty.  Related Paintings of Francisco de Goya :. | Picador Caught by the Bull | Das Blindekuhspiel | Dona Narcisa Baranana de Goicoechea | Portrait of Ferdinand VII of Spain in his robes of state | The Parasol |
Related Artists:
robert schumann
Date of birth: June 8, 1810 at Zwickau, Germany Died: Jul 29, 1856 in Endenich, Germany Death: July 29, 1856 at Endenich, Germany
Andrea del Verrocchio
Italian Early Renaissance Sculptor, ca.1435-1488 Florentine sculptor and painter, whose real name was Andrea di Michele di Francesco di Cioni. He was a leading figure in the early Renaissance, and his workshop was a center for the training of young artists in Florence. A virtuoso metalworker, Verrocchio was primarily concerned with the spirited rendering of movement and the elaboration of detail. Many of his paintings are lost. Of the remaining panels, his hand is evident in the Baptism of Christ (Uffizi), assisted by Leonardo da Vinci. In the Pistoia altarpiece he was aided by Lorenzo di Credi. Other attributions are Tobias and the Angel (National Gall., London), two paintings of the Madonna and Child (National Gall., London; Berlin), and a Crucifixion with Saints (Argiano). Most of Verrocchio's achievements in sculpture have survived. His earlier work includes the bold group Incredulity of St. Thomas (Orsanmichele). In 1472 he designed the tombs of Piero and Giovanni de' Medici (San Lorenzo). In the same period he created the graceful Boy with a Dolphin and a lithe portrayal of David (Bargello). He went to Venice (c.1480) to work on the equestrian monument of the condottiere Bartolomeo Colleoni.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).